Åh vad jag försöker, jag gör allt för att stämningen tonen och mitt beteende ska vara så nära normalt som möjligt när vi ses. Men fy satan vad svårt du gör det att tycka om dig....

Jag kan knappt möta hans blick, jag blir så himla knäckt av den människa han är idag..

 

Vi kom in på ämnet bostad, och det är redan dömt att misslyckas redan från första start.
Ja vart ska jag ta vägen jag har ingenstans att bo, jag vet inte vart jag ska ställa väskan ens... Finns inga lägenheter, det är för dyrt nu letar jag överallt finns ingenstans.....

Vad vill han att jag ska göra åt saken???

DU HAR LÄMNAT MIG, kunde du tänkt på innan tycker jag. Kanske löst sådana viktiga och praktiska frågor innan du stack.. Eller?!?!?!

När man har snart tre barn och har funderingar på att skiljas tar man vell för #¤%"& lite ansvar och löser boende biten först, så man vet att man själv och barnen har det så bra man kan ha det i situationen. Så att barnen ska kunna känna sig trygga trots att föräldrarna inte bor ihop längre..

 

Tänk att man får slita som ett djur för att mota bort alla dessa otrevliga och låga tankar om en människa du såg upp till och älskade villkorslöst för 3 månader sen.. 

 

Många artiklar och uttalanden om hur man bäst löser en skilsmässa, står det att behandla ditt ex som en bekant som en arbetskollega koppla ifrån alla romantiska känslor.

Ja jag skulle förmodligen byta kollega om jag hade han som en och bekantskapen skulle jag ignorera... Det är lätt att säga och det är lätt att läsa, men att göra är en helt annan sak.

 

Fast jag måste, måste bara hitta ett sätt...

Ge mig styrka...